Den där ständiga oron att någon ska ta mina barn.

Jag blir lite galen ibland! Jag blir galen på oron att någon ska ta mina barn! Ibland är den intensivare, ibland ligger den mest bakom öronen å lurar. 

Ibland vill jag säga åt dagispersonalen att hon inte får vara på vissa ställen på gården. Ställen där hon inte syns. Ställen där man lätt kan böja sig över å rycka med en lättviktig 3-åring. Idag är en sån dag! 

Idag har jag förmanat att man aldrig får följa med någon man inte känner. Förmanat att INGEN får lyfta dig över staketet! 

Idag vill jag inte att någon ska säga att hon är så himla söt! 

Det allra viktigaste vi har. Det vi definitivt  utan tvekan dör för på fläcken eller långsamt plågsamt om så behövs, det lämnar vi över till helt andra människor. I deras händer lägger vi våra liv. För våra barn är våra liv. 

Idag blöder mamma-hjärtat lite extra. Idag är världen, byn lite elakare å hemskare än vanligt. 

Klumpen i mellangärdet lite tyngre. 

Imorgon är kanske en sån dag då cykeln till å med får stå olåst utanför dagis.... 

Vad vet jag. Vi får se imorgon :)