Idag har jag och Bonzan vart hos mormor på kyrkogården. Ja, om hon nu är där går ju å diskutera men d va inte d jag skulle säga nu.... Jag fick mig en tankeställare!
Där GÅR JAG! MED MIN FRISKA BEBIS! Å där ligger såååå många av skaras unga invånare.... Allt från 50-talet å framåt. 80-talister å nyfödda barn. Människor födda på 60-talet men som aldrig upplevde 2000-talet. Där ligger en hel liten fin familj födda på 70, 80 och 2000-talet. Där ligger 2 av mina klasskamrater och där ligger 2 unga människor som körde ihjäl sig samma sommar...... Där ligger en vän med löjligt galen humor å där ligger en släkting till lillebror, född på 80-talet å död i början 2000-talet. Där ligger vänners mammor som av olika anledningar försvann alldeles för tidigt. Där ligger make å maka som båda förlorat mot äckelsjukdomen. Där ligger saknade pappor som inte borde vara borta ännu och där ligger 5-åringar och 12-åringar å flera stycken små med stjärna och kors på samma dag å där går jag! Där går jag vars ena största problem är att jag tycker att jag är för tjock!? JÄVLA IDIOT vill jag säga till mig då! Jag har 3 friska tokiga jättefina bra barn. Jag har min älskade mamma å Leif. Jag har min lillebror å jag har min älskade älskade John! Jag har världens bästa vänner å jag mår bra både fysiskt å psykiskt! Å så går jag runt å tycker att jag är tjock å undrar vad alla andra ska säga å tycka å tänka när dom ser mig i bikini i sommar! WTF?? Jag väger inte 250 kg. Jag väger 67 kg. Jag har fått barn, mitt 3:e, för dryga 3 månader sen. Jag har allt jag vill ha å behöver i livet!
Krasst sett..... JAG ligger inte på den där kyrkogården! Jag är här! Å jag säger som jag sa häromdagen, jag tänker INTE stå vid barnvagnen i stor t-shirt hela sommaren å inte åka vattenruschkanor bara för att min hjärna undrar vad ALLA ANDRA tänker om mina 67 kg! Mitt poff! Livet är för kort, å kan va kortare än man tror, för å ha tråkigt! Å en sak till, jag lever tillsammans med kärleken i mitt liv SÅ NJUT FÖR FAAAAAAN! ;) PUSS
Jag är ingen bullmamma som tycker att livet är rosa å ljuvligt när barnen hänger i gardinerna med chokladkladdiga händer medans jag syr picknickfiltar av storblommigt tyg. Istället ägnar jag mig åt att kräkas prettomorsorna i nacken å sippa på mitt kaffe!
fredag 5 april 2013
Helt befängt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åå där börja jag böla, det är så sant som du skriver. Och jag som t.ex gnäller över mina trotsiga barn, men dem är friska iaf. Skäms på mig. / Eve
SvaraRaderaSå jävla rätt Maria . Ta vara på varje sekund , just därför måste vi ses snart, man vet aldrig . Puss snygging .FO
SvaraRadera