Jag vågar nästan sätta pengar på att det är på gång tillbaka!
Några dagar innan, har jag lärt mig, att jag blir deppig, undrar vad meningen med livet är, känner mig ensam etc etc å sån var jag igår. Började gråta när vi gått å lagt oss å visste knappt varför? DESSA JÄVLA HORMONER! Räcker d inte att kroppen mer eller mindre sprängs av dom när man är gravid?
Å jag fattar d aldrig förrän dagen EFTER att d förmodligen är det det beror på utan jag går runt å tror att d är så jag mår nu liksom....
Ååå Ååå stört!
Sol idag iaf å sonen kommer UNDERBART! Jag tror att även d var en bidragande faktor igår. Jag släppte av Stella hos sin pappa å d gjorde lite ont att krama om mina barn å lämna dom. Jag brukar klara d helt ok men igår sved det!
Jag är ingen bullmamma som tycker att livet är rosa å ljuvligt när barnen hänger i gardinerna med chokladkladdiga händer medans jag syr picknickfiltar av storblommigt tyg. Istället ägnar jag mig åt att kräkas prettomorsorna i nacken å sippa på mitt kaffe!
tisdag 26 februari 2013
Pms-Depp?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar