Alltså igår va en bra dag. Men jag har en tendens att se allt i svart eller vitt. Kvällen blev skit alltså va hela dan skit men så va d ju verkligen inte. Charles va en klippa hela dan tex å vi fick en del uträttat som skulle göras. Jag var trött visserligen. Jag vaknar å har svårt å somna om på natten... Dumt jöh men igår ringde Johan.... Stella va ledsen å oförstående! Hon förstod inte varför HON inte va bjuden på ett kalas som en flicka i klassen hade bjutt in till. Å d fattar fan inte jag heller?! HUR kan föräldrarna gå med på det? Dom är 7 år?! VAD lär vi barnen? Jo att d är ok att ställa nån i gruppen utanför! En grupp som dom "tvingas" gå i i 9 år!! Å visst, skolor säger "inbjudningar till kalas får skötas utanför skolan"
JAG fattar varför men för barnen är det ingen skillnad VART/HUR inbjudan sker. DOM fattar inte skillnaden för FÖR DOM ÄR DET INGEN SKILLNAD! Där emot säger det att d är ok om inte skolan har en åsikt, tycker jag!
Min dotter överlever d här även om hon är ledsen nu, jag undrar mest vart ribban läggs för den här gruppen nu som snart går ut ettan.....
Stella är stark. Stark på "fel" sätt i skolan tror jag. D sägs alltid att d är bra att kunna leka med alla.... Hon kan det. Hon behöver inte manipulera för å knyta upp kompisar. Hon leker där d passar. MEN nackdelen är ju att hon inte har nån superbundis då.. För hon är stark nog å stå upp själv när d blåser.... Vilket är ett av huvudmålen i min tanke i hennes uppfostran!.....
Hon är inte ensam eller utsatt på nåt vis Stella. Hon har kompisar å hon tycker skolan å livet är roligt (Tack å lov) men att vara stark å stå upp för sig själv å för andra upplevs som ett hot av vissa barn å vuxna...
Hon står upp för andra. Hon är bara 7 år men hon säger ifrån när även andra blir illa behandlade. Hon sa ifrån till en 10-årig pojke som var på en försiktig 7-åring. D slutade med att Stella kom hem rödgråten för pojken gav sig på henne ist men jag tyckte det hon gjort för den tysta 7-åringen va supertufft!
Hon är sån å d VET jag kan upplevas som läskigt av en del å som ett hot för "drottningarna"
Jag är ingen bullmamma som tycker att livet är rosa å ljuvligt när barnen hänger i gardinerna med chokladkladdiga händer medans jag syr picknickfiltar av storblommigt tyg. Istället ägnar jag mig åt att kräkas prettomorsorna i nacken å sippa på mitt kaffe!
torsdag 28 februari 2013
Man går i döden för sina barn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar